I guess that vulnerability helps

Klockan är kvart över 9 och jag borde verkligen börja med att städa lägenheten.
Har suttit framför pianot över en timme nu och sjungit och skrivit...det tar liksom aldrig slut.
Jag har iaf gjort klart badrummet. De vita kakelklisternmärkena (vad heter det?) är uppe och det ser mycket bättre ut nu än innan då det var rosa. Inte riktigt våran färg.
Imorgon ska jag upp tidigt för att fixa med fika och sånt tills gästerna kommer vid 11, och resten kommer vid 3. Det kommer kännas konstigt att fira en födelsedag utan mina föräldrar, men dom finns med mig på skype! :D

Skulle gärna vilja gå och lägga mig. Sängen ser så skön ut! Men nej, nu blir det fram med dammvippan och dammsugaren, sen en promenad med Asta. SEN kanske jag får sova.

Jag saknar USA. Och idag saknar jag min tid då jag bodde där. Jag har alltid haft svårt att se det bra i den resan, men jag börjar inse mer och mer. Inse alla olika saker. Men just nu skulle jag bara vilja sitta i en bil och köra runt på gatorna i Monticello, Minneapolis och the country side. Det får bli nästa år, för då ska jag tillbaka!!

Städskåpet, here I come!

/J


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

JoAnna

Music is my laughter

RSS 2.0