Om en vecka är det 2 år sedan jag såg henne. Vi var inte goda vänner, men vi kände varandra, vi träffades mycket. Jag fick höra mycket om henne från andra, andra som inte gillade henne. Folk som önskade att hon inte fanns där hon fanns. På något konstigt sätt fick hon mig att känna mig "hemma". Hon släppte in oss i hennes hus och till hennes familj, tog oss med på resor och hjälpte mig när jag blev sjuk, fixade saker och bara ville att vi skulle ha det bra. Så egentligen är det inte så konstigt.

Nu när detta har hänt, och allt är försent, har jag förstått saker. Även om jag inte var delaktig så visste jag allting. Det är så onödigt att älta saker för evigt, speciellt vänskap. För en dag kanske det kan vara för sent, och då står vi där och bara önska vi kunde vrida tillbaka tiden för att säga det där stora svåra ordet. Förlåt.
Jag ångrar en sak, och det är att jag valde sida.

.....
Jag vet inte ja...det är svårt!


Rest in peace