Jobbig dag på jobbet idag..usch! Det enda jag ville var att åka hem. Har varit i Forshaga och kollat på bil idag också(SKITSNYGG var den, bara att vänta på körkortet, haha) och sen har vi kollat på hus :) eller sommarstuga då.
Märkte också idag att min kamera på mobilen har gått sönder (bra jobbat) så ska väl försöka laga den. Den är nog inte gjord för att slängas i backen. Jag hoppas att de funkar att laga den iaf!
Ikväll hade jag planerat att ta en Joannakväll, bara vara jag och bara ha det gött. Men ibland, när man ser vissa saker..ändras den tanken ganska så fort. Men blir nog så ändå, blir en tidig kväll.


Hur långt har det gått egentligen, när man känner sig misslyckad. När man känner sig totalt förstörd och känner sig som en förskräcklig person. Det finns inga fler ord, bara tid. Men tiden knäcker en, det gör den verkligen. Precis som ord knäcker en. Orden man hör och läser, trycker ner en så mycket. Att tillslut, att man känner att man inte är värd det, att man bara ska vända ryggen och gå därifrån. Något som skulle krossa ett hjärta så fruktansvärt mycket, men något som känns som det enda sättet ibland.
De värsta stunderna på dagarna är kvällarna. Det går inte att beskriva hur mycket jag önskar att tiden gick saktare så det inte behövde bli kvällen.

Sakna mig, sakna mig, sakna mig...
och låt oss börja om från början

Nej, jag måste nog sluta skriva vad som går runt i mitt lilla huvud. Inte för att jag tror någon läser detta ändå, he. But anyway....