Ett tänk man borde ha.
Man går runt och väntar och väntar på att bli den där lyckliga personen som är glad hela tiden och som aldrig har några bekymmer eller något jobbigt berg att bestiga. Men den dagen kommer aldrig och man blir bara besviken. Man kan känna sig lycklig ena dagen och andra dagen, ja då är allt bara skit och man känner sig olycklig helt plötsligt.
Därför tror jag på 'Happines is a mood not a destination'. Det är OK att må dåligt vissa dagar. Och det betyder inte att vi är olyckliga. Vi alla har dåliga dagar. Det viktiga är bara att se till så de dåliga dagarna inte tar över.

Jag vill inte ta ut något i förskott, men jag tror jag har fått ledningen igen.

Ibland önska jag att jag hade två liv. Jag önska att jag skulle kunna komma hem ifrån jobbet, käka, diska, hänga lite vid TV:n och sedan åka iväg på träningen/dansen/sången och sen hänga lite mer framför TV:n för att sedan gå och lägga sig, och kunna vara nöjd med det. Vara nöjd med min dag. Men det går inte, jag känner hela tiden att det finns så mycket mer jag kan göra. Just nu kan jag komma på minst 10 saker jag skulle vilja göra om dagen bara hade varit lite längre. Jag vill göra det där normala. Det som är vanligast. Men vem har egentligen sagt att min väg jag kommer välja inte är normal? eller vanlig?

Jag måste lära mig att njuta av tiden som är. Av det fina runt omkring mig. För jag behöver inte oroa mig, jag tror på det!


Sweet dreams

1:04
http://www.youtube.com/watch?v=pB6_PqBXUmg